För 5 och ett halvt år sedan, eller för att vara exakt, 2074 dagar sedan flög många tankar igenom mitt huvud. Jag tror aldrig de har flugit så många tankar genom huvudet på så kort tid.

Det låg 10cm nysnö på vägen den kvällen, och vi var på väg hem från Arlanda. Då det var sent på kvällen var vi helt ensamma på den fina breda 70-vägen. Men så plötsligt, 50 meter framför oss, bestämmer sig en taxibil att göra en u-sväng från en busshållplats. Tankarna bara flög runt i huvudet under de få sekunder, som då kändes som en evighet. Det blev en enorm smäll när bilarna fick kontakt med varandra, och hans bil snurrade 180grader medan vi fortsatte framåt i klart reducerad fart.

Detta blev början på ett nytt liv. Mitt tidigare så aktiva liv med fotboll, cykling, skidor och segling, lades helt åt sidan. Jag klarade inte ens av att gå längre sträckor utan att få enorm smärta i nacke och rygg.

Nu fem och ett halvt år senare, hundratals besök hos sjukgymnaster, röntgenplåtar, doktorer, advokater, speciallister från alla möjliga håll och flertalet sängliggande dagar senare, har jag åter tagit upp delar av mitt aktiva liv. De första doktorerna sa "du är helt frisk om någon månad". Men nu har jag lärt mig leva med tanken att jag kanske aldrig blir "frisk" igen. Och insett att för att få ett acceptabelt liv får jag helt enkelt ta till med lite medicinering då och då. Vet man inte om att jag är skadad, så märker man de inte, och jag vill inte utmärka mig heller med min skada. Men i grund och botten har jag en 15%invaliditet. Och har ungefär bara halva rörligheten i nacke och rygg mot en vanlig människa.

Med detta vill jag säga att låt inget hindra er här i livet. Hur stora problem ni än har här i livet, så finns det lösningar.

Idag är jag aktiv inom segling, utövar så väl skidåkning (utför) som snöskoteråkning vintertid. Det går åt ett par hundra smärtstillande om året. Men i utbyte får jag ett trivsamt liv. Ett liv jag inte kommer ångra, ett liv jag i en framtid kommer kunna se tillbaka på med glädje och berätta för barnbarn, om man nu får några såna :p

Börja se bortom stopp-skyltarna och över broarna!

men är vi en krabba, kommer vi inte bort från sanden, som är vårt problem.

Det finns några saker (Okey, jag må vara sjuk, men det finns några saker) som ibland flyger igenom ens huvud. Det kan vara de minsta men ändå väldigt viktiga tankar och funderingar. Som de allmäna toaletterna...

För det första, dock berör detta sällan de allmäna, men vem är idioten som kom på porslinsringen. Varje gång, det spelar ingen roll om det är mitt i högsommaren, eller den kallaste vargavintern på 100år. Denna J*vla toaring som är gjord av porslin, är alltid kall! Redan här förstörs det fina och lugna i toalettbesöket. Tänk, det är de enda få minuterna per dag då du får vara helt i fred (om du inte är tjej, då 20st ska klämma sig in i ett o samma lilla rum på 4kvm, även om det finns 100 till toaletter precis vägg i vägg), så förstörs de så snart du satt dig. Aja, nu har du hunnit lugna dig lite, och ringen har blivit i mer behaglig temperatur, sakta men säkert hör du hur kön utanför blir allt längre och längre. Då kommer de andra som förstör ditt besök på denna allmäna plats (även om det är låst). Vem har kommit på idén om att man ska torka sig med tidningspapper... "Pappret som finns på de allmäna, kan ju inte vara skapt av en riktig människa...

Usch och fy!

Ne nu ska de iväg o lagas mat. Hörs senare.

Är det verkligen rätt av WaterAid att ha en insamling till pakistan. Tror inte dom behöver någo mer vatten ;)

(Ta mig inte seriöst. Man måste kunna skämta om allt ;)  )

De är något tråkigt jag har märkt. Varför skriver folk o svarar i sina egna blogggar, är de inte trvligare att dela med sig av kommentarerna och istället skriva de i bloggen som, den som kommentrade, har. Ser ju i statistiken att jag faktiskt har lite besökare, kan ni inte skriva något, eller ska jag behöva skriva själv i min blogg?   

Det är redan dags för andra inlägget i denna blogg, då jag vid första inlägget fick en "chock". För alla som använder sig av msn, och lite nu o då gör en "smiley", vet att man ibland saknar en o annan gubbe som man skulle vilja ha. Här var det nu dags för mig, i första inlägget att göra så även första smileyn i min nystartade blogg, vad möts man av.. Jo hundratals Smileys, men hittar man den man vill ha? NEJ, en vanlig gubbe med rund munn, en som ropar på hjälp, var har dom gjort av den fina gubben...?